Termisk komfort

Vuxna djur

För däggdjur är det viktigt att hålla temperaturen konstant. Den del av energin i fodret som djuren kan omsätta används dels till att hålla djuret vid liv (underhållsfoder) och dels för produktion. All omsättbar energi från underhållsfoder blir värme. Även vid energiomvandlingen till produkter (mjölk, kött, ull eller fostertillväxt) blir det förluster i form av värme.

Djuren avger värme dels som fri värme dels genom att omvandla vätska till vattenånga (fuktavgivning). All värme djuret producerar måste avges för att djuret skall hålla sin kroppstemperatur konstant (värmebalans). Ju tyngre djur och ju högre produktion desto mer värme måste djuret avge för att hålla kroppstemperaturen konstant. Större foderintag leder till högre värmeavgivning.  Ju större temperaturskillnaden är mellan djuret och omgivningen desto större blir den fria värmeavgivningen. Den fria värmeavgivningen för en tacka är ca 110-130 W vid 8^oC stalltemperatur.

Vattenångan avdunstar från huden eller andningsvägarna (fuktavgivning). Ju varmare det är desto mer av värmeavgivningen måste ske genom avdunstning eftersom möjligheten att avge fri värme minskar. Värme- och fuktavgivningen från djuren i stallet påverkar stallklimatet och ventilationen. Får har få svettkörtlar och måste därför öka värmeavgivningen via utandningen när värmen inte bortförs från huden. Klippta tackor kan avge mera värme via huden än oklippta, vilket leder till att stallmiljön blir fuktigare då djuren är oklippta eftersom de hässjar mera och utandningsluften är fuktig. Fuktavgivningen är ca 40-60 g vatten per timme och tacka vid 8^oC stalltemperatur.

Idisslare är beroende av mikroorganismerna i vommen för att hålla temperaturen. Mikroorganismerna vill ha en mycket jämn temperatur och fungerar som bäst vid c:a 38ºC. Äter eller dricker djuret stora mängder som är under +5ºC fungerar foderomvandlingen sämre och det går åt mer foder för samma produktion. Vid dygnsmedeltemperaturer över 25ºC minskar djurets foderintaget. I Sverige är det ovanligt med så höga dygnstemperaturer, men varma soliga dagar kan innebära att såväl digivning som lammens tillväxt påverkas negativt. Nyklippta tackor och lamm har lättare att klara höga temperaturer, men de är känsliga för direkt solstrålning på huden de första två-tre veckorna efter klippningen.

Det intervall i omgivningstemperatur där djuret kan hålla konstant kroppstemperatur utan att ändra foderintag eller aktivitet kallas den "termoneutrala zonen". Gränsvärdet mot kallare omgivningstemperatur kallas den "nedre kritiska temperaturen". När omgivningstemperaturen är kallare än den "nedre kritiska temperaturen" måste djuret öka foderintag eller aktivitet för att hålla värmebalansen. För ett får spelar det stor roll om djuret är nyklippt eller har mycket ull på kroppen och också i vilken kondition ullen är i.

Kroppstemperaturen hos ett vuxet får är normalt 39-39,5°C. Unga lamm har en något högre kroppstemperatur och stressade djur (exempelvis kring lamning eller transporter) kan också ha något högre temperatur.

Tabell 2.4. Nedre kritiska temperaturer för tackor i olika kondition

Djuren upplever det omgivande klimatet beroende på hur enkelt det är att hålla kroppstemperaturen konstant. Betydelse har luftens temperatur, lufthastighet (drag), relativ luftfuktighet samt värmestrålning från en varm yta eller utstrålning mot en kall yta (kall vägg, fönster). Om djuret är utomhus påverkar även nederbörd och solstrålning. För ett liggande djur inverkar dessutom liggytans värmeledning och förmåga att lagra värme, men mest om djuret är nyklippt eller mycket ungt. När djuret ligger ner kommer det att värma upp underlaget. Om liggplatsen kan lagra mycket värme (ex betong) kommer det att bli stor värmeavgivning. Denna värmeförlust kan enkelt minskas med lite strö. Djupströbädd alstrar värme vilket är en fördel vintertid.

Får har stor förmåga att klara både kallt och varmt klimat. De utvecklar en päls med god värmeisolerande förmåga under den kalla årstiden med mycket stor andel bottenull. Bottenullen är både finfibrigare och tätare än täckhåren, och filtar sig dessutom lätt vid nötning och fukttillförsel. Får tycker sämst om regniga blåsiga dagar omkring noll då vätan tränger ner genom ullen.

Får är i högre grad anpassade till kyla än värme. Ullen har under årens gång anpassats efter det klimat de levt i under vilda betingelser. Det innebär att de får som levt uppe på bergsområden i inlandsklimat har en ull som skyddar bäst mot kyliga vintrar, och djur i varma områden en ull som klarar av att skydda mot solen. Det finns får som klarar upp till +50°C, men de måste då vistas i en miljö med låg luftfuktighet. I ett dåligt ventilerat släp som ställts i solsken blir temperaturen snabbt mycket hög och djurens utandningsluft skapar dessutom hög luftfuktighet.

Eftersom djuren levde vilt tidigare kunde de fälla ullen då det närmade sig vår och på så sätt klara av den varmare årstiden. Efter domesticering och avel på individer som inte tappar ullen måste denna avlägsnas då de blir varmare. Om den isolerande ullen sitter kvar kommer djuret att få svårt att kyla av sin kropp och det minskar foderintaget för att reglera kroppstemperaturen. Andra åtgärder som de vidtar när värmen är för stark är att hässja, vilket ger en högre luftfuktighet i stallet om djuren vistas inomhus.

När ullen blir fuktig kan djuren tova ihop den genom att gnida eller gnugga mot inredningen. Bottenullen tovar då gärna ihop sig, och det blir en ännu tjockare ”matta” som isolerar ytterligare genom att stänga till möjligheterna att kyla av kroppen.

Lamm

Ett nyfött blött lamm kyls ner mycket snabbt i en sval omgivning. För lammet är det viktigt att inte bli nerkylt och att kroppstemperaturen kommer under 36˚C, eftersom det under denna temperatur inte längre kan dia, och därmed tillförs inte näring som kan ge värme. Den energidepå lammet har i form av brunt fett används för att generera värme den allra första tiden, men klarar inte av värmeförsörjningen någon längre tid. Lammet kan redan på några få minuter bli nedkylt om det inte blir torrt och försett med råmjölk strax efter födseln. Föds lammet i en varm omgivning ökar dess chanser radikalt jämfört med om det föds i en kall miljö med kylande vind runtomkring. Genom att ha en fluffig ströbädd och täta väggar utan drag kan även ett svalt stall erbjuda ett mildare mikroklimat som ökar överlevnaden betydligt. Med färre lamm per tacka ökar normalt sett moderns omsorg och lammets överlevnadschanser ökar.

Den nedre kritiska temperaturen för nyfödda lamm fram till två veckors ålder är + 17°C, men redan efter två veckor klarar ett ungt välutfodrat lamm kyla nästan lika bra som vuxna får. Skillnaden består i att deras ull är kortare, och kompensation för detta mindre isolerande lager måste göras på något sätt. Ofta reglerar lammen detta genom att lägga sig intill tackan eller andra lamm, eller söka skydd på annan plats. Man ser oftare lamm ligga och sola i starkt solljus, till skillnad från tackor.

Om ett lamm blir nedkylt och inte själv klarar av att dia måste lammet tillföras råmjölk manuellt och/eller värmas upp så att det klarar av att dia. Denna arbetsinsats ger stora krav på passning vid lamningen i oisolerade stallar med vårlammsproduktion. I ett isolerat stall kommer inte denna insats att vara lika nödvändig med samma intervall, eftersom lammen klarar av längre tid innan de måste få di.