Termisk komfort
Vuxna djur
För däggdjur är det viktigt att hålla temperaturen
konstant. Den del av energin i fodret som djuren kan omsätta används dels till
att hålla djuret vid liv (underhållsfoder) och dels för produktion. All omsättbar energi från
underhållsfoder blir värme. Även vid energiomvandlingen till produkter (mjölk, kött,
ull eller fostertillväxt) blir det förluster i form av värme.
Djuren avger värme dels som fri värme dels genom att omvandla vätska till
vattenånga (fuktavgivning). All värme djuret producerar måste avges för att djuret skall hålla
sin kroppstemperatur konstant (värmebalans). Ju tyngre djur och ju högre produktion desto mer värme måste djuret
avge för att hålla kroppstemperaturen konstant. Större foderintag leder till
högre värmeavgivning. Ju större temperaturskillnaden är
mellan djuret och omgivningen desto större blir den fria värmeavgivningen.
Den fria värmeavgivningen för en tacka är ca 110-130 W vid 8oC
stalltemperatur.
Vattenångan avdunstar från huden eller andningsvägarna (fuktavgivning). Ju varmare det är
desto mer av värmeavgivningen måste ske genom avdunstning eftersom möjligheten
att avge fri värme minskar. Värme- och fuktavgivningen från djuren i stallet påverkar
stallklimatet och ventilationen. Får har få svettkörtlar och måste därför öka
värmeavgivningen via utandningen när värmen inte bortförs från huden. Klippta
tackor kan avge mera värme via huden än oklippta, vilket leder till att
stallmiljön blir fuktigare då djuren är oklippta eftersom de hässjar mera och
utandningsluften är fuktig. Fuktavgivningen är ca 40-60 g vatten per
timme och tacka vid 8oC stalltemperatur.
Idisslare är beroende av
mikroorganismerna i vommen för att hålla temperaturen. Mikroorganismerna vill ha
en mycket jämn temperatur och fungerar som bäst vid c:a 38ºC. Äter eller dricker
djuret stora mängder som är under +5ºC fungerar foderomvandlingen sämre och det
går åt mer foder för samma produktion. Vid dygnsmedeltemperaturer över 25ºC minskar djurets
foderintaget. I Sverige är det ovanligt med så höga dygnstemperaturer, men varma soliga dagar kan innebära
att såväl digivning som lammens tillväxt påverkas negativt. Nyklippta tackor och lamm
har lättare att klara höga temperaturer, men de är känsliga för direkt solstrålning på huden de
första två-tre veckorna efter klippningen.
Det intervall i
omgivningstemperatur där djuret kan hålla konstant kroppstemperatur utan att
ändra foderintag eller aktivitet kallas den "termoneutrala zonen". Gränsvärdet
mot kallare omgivningstemperatur kallas den "nedre kritiska temperaturen". När
omgivningstemperaturen är kallare än den "nedre kritiska temperaturen" måste
djuret öka foderintag eller aktivitet för att hålla värmebalansen. För ett får
spelar det stor roll om djuret är nyklippt eller har mycket ull på kroppen och
också i vilken kondition ullen är i.
Kroppstemperaturen hos ett vuxet får är normalt 39-39,5°C. Unga lamm har
en något högre kroppstemperatur och stressade djur (exempelvis kring lamning
eller transporter) kan också ha något högre temperatur.
Tabell 2.4. Nedre kritiska temperaturer för tackor i olika kondition
Kondition
Nedre kritisk temperatur
Oklippt vuxen tacka
-20oC
Oklippt vuxen tacka med fri
tillgång på grovfoder
-40oC
Nyklippt vuxen tacka
+15oC
Djuren upplever det omgivande klimatet beroende på hur enkelt det är att hålla
kroppstemperaturen konstant. Betydelse har luftens temperatur, lufthastighet
(drag),
relativ luftfuktighet samt värmestrålning från en varm yta eller utstrålning mot
en kall yta (kall vägg, fönster). Om djuret är utomhus påverkar även
nederbörd och solstrålning. För ett liggande djur inverkar dessutom
liggytans värmeledning och förmåga att lagra värme, men mest om djuret är
nyklippt eller mycket ungt. När djuret ligger ner kommer det att värma upp underlaget. Om liggplatsen kan
lagra mycket värme (ex betong) kommer det att bli stor värmeavgivning. Denna
värmeförlust kan enkelt minskas med lite strö. Djupströbädd alstrar värme vilket
är en fördel vintertid.
Får har stor förmåga att klara både
kallt och varmt klimat. De utvecklar en päls med god värmeisolerande förmåga
under den kalla årstiden med mycket stor andel bottenull. Bottenullen är både
finfibrigare och tätare än täckhåren, och filtar sig dessutom lätt vid nötning
och fukttillförsel. Får tycker sämst om regniga blåsiga dagar omkring noll då
vätan tränger ner genom ullen.
Får är i högre grad anpassade till kyla än värme. Ullen har under årens gång
anpassats efter det klimat de levt i under vilda betingelser. Det innebär att de
får som levt uppe på bergsområden i inlandsklimat har en ull som skyddar bäst
mot kyliga vintrar, och djur i varma områden en ull som klarar av att skydda mot
solen. Det finns får som klarar upp till +50°C, men
de måste då vistas i en miljö med låg luftfuktighet. I ett dåligt ventilerat
släp som ställts i solsken blir temperaturen snabbt mycket hög och djurens
utandningsluft
skapar dessutom hög luftfuktighet.
Eftersom djuren levde vilt tidigare kunde de fälla ullen då det närmade
sig vår och på så sätt klara av den varmare årstiden. Efter domesticering och avel på individer som inte tappar ullen måste denna avlägsnas
då de blir varmare. Om den isolerande ullen
sitter kvar kommer djuret att få svårt att kyla av sin kropp och det minskar
foderintaget för att reglera kroppstemperaturen. Andra åtgärder som de vidtar när
värmen är för stark är att hässja, vilket ger en högre luftfuktighet i stallet
om djuren vistas inomhus.
När ullen blir fuktig kan djuren tova ihop den genom att gnida eller gnugga mot
inredningen. Bottenullen tovar då gärna ihop sig, och det blir en ännu tjockare
”matta” som isolerar ytterligare genom att stänga till möjligheterna att
kyla av kroppen.
Lamm
Ett nyfött blött lamm kyls ner mycket snabbt i en sval omgivning. För lammet är
det viktigt att inte bli nerkylt och att kroppstemperaturen kommer under 36˚C,
eftersom det under denna temperatur inte längre kan dia, och därmed tillförs
inte näring som kan ge värme. Den energidepå lammet har i form av brunt fett
används för att generera värme den allra första tiden, men klarar inte av
värmeförsörjningen någon längre tid. Lammet kan redan på några få minuter bli
nedkylt om det inte blir torrt och försett med råmjölk strax efter födseln. Föds lammet i en varm omgivning ökar dess
chanser radikalt jämfört med om det föds i en kall miljö med kylande vind
runtomkring. Genom att ha en fluffig ströbädd och täta väggar utan drag kan även
ett svalt stall erbjuda ett mildare mikroklimat som ökar överlevnaden betydligt.
Med färre lamm per tacka ökar normalt sett moderns omsorg och lammets överlevnadschanser ökar.
Den nedre kritiska temperaturen för nyfödda lamm fram till två veckors ålder är
+ 17°C, men redan
efter två veckor klarar ett ungt välutfodrat lamm kyla nästan lika bra som vuxna
får. Skillnaden består i att deras ull är kortare, och kompensation för detta
mindre isolerande lager måste göras på något sätt. Ofta reglerar lammen detta
genom att lägga sig intill tackan eller andra lamm, eller söka skydd på annan
plats. Man ser oftare lamm ligga och sola i starkt solljus,
till skillnad från tackor.
Om ett lamm blir nedkylt och inte själv klarar av att dia måste lammet tillföras råmjölk manuellt
och/eller
värmas upp så att det klarar av att dia. Denna arbetsinsats ger stora krav på
passning vid lamningen i oisolerade stallar med vårlammsproduktion. I ett isolerat stall kommer inte denna insats
att vara lika nödvändig med samma intervall, eftersom lammen klarar av längre
tid innan de måste få di.