Moment under fåråret
Fåråret ser olika ut inom de olika produktionsinriktningarna, och därmed också skötseln. Generellt kan man säga att oavsett årstid ska djuren skötas efter det behov som finns. De fasta rutinerna är för de flesta:
1. Strömedelstilldelning, oftast halm
2. Grovfodertilldelning
3. Kraftfodertilldelning
4. Mineraltilldelning
5. Vattentilldelning
6. Sjukdomsobservationer och behandlingar vid behov
7. Lamningsövervakning
8. Öronmärkning av lamm
9. Vägning av slaktlamm
10. Vägning av tackor och baggar
11. Utsortering av slakttackor och baggar
12. Klippning av ull
13. Klippning av klövar
14. Avmaskning av tackor och baggar
15. Avmaskning av lamm
16. Vaccinationer av tackor
17. Vaccinationer av lamm
Punkt 1-6 sker på mer regelbunden (oftast) daglig basis, medan punkt 7-8 sker mindre ofta, och är kopplad till lamningen. Punkt 9 utförs periodvis inomhus varje vecka under våren för vårlammsproducenterna, medan det sker under senare delen av betesperioden för höstlammsproducenterna. Resterande punkter sker mera sällan och en del endast en gång årligen.
Utsortering, förflyttning och gruppering av djur
Lammen sorteras oftast ifrån i avsikt att slaktas eller säljas. För vuxna djur sker sorteringar och utsorteringar oftast i avsikt att bedöma om de ska finnas kvar för ännu en säsong, eller för att säljas som livdjur. För att utsortera lamm bör man driva dem genom en sorteringsanläggning tillsammans med tackorna de första gångerna. Även slakttackor kan sorteras ut vid samma tillfällen, och antingen sändas iväg till slakt tillsammans med nästa omgång slaktlamm, eller märkas för senare leverans.
Förflyttningar av djuren sker alltid gruppvis. Förslagsvis sker flytten mot ett något ljusare område eller mot andra djur. Att driva får från flocken är alltid svårare då deras flockinstinkt vill att de håller sig tillsammans. Förflyttar man får förbi andra får är det viktigt att de inte kan se varandra eftersom de kommer att vilja röra sig åt samma riktning som de andra djuren. Enda tillfället som andra djurs rörelser inte har lika stor betydelse är då man flyttar en tacka med nyfödda lamm från flocken. Normalt är tackans modersegenskaper starkare än hennes flockkänsla, och hon väljer då att följa med lammen. Detta gör att man ofta kan flytta in tackor i en annan grupp eller box efter lamning utan att stressen för tackan vid förflyttningen blir alltför stor genom att bära iväg på lammen. Det är dock viktigt att tackan fortfarande kan lukta och se lammen, annars tappar hon kontakten med dem och återvänder till sin flock.
Grupperingar av djur kan göras för att eftersträva jämnhet på olika sätt. En vanlig indelning är efter lamningstidpunkt, och en annan efter antal scannade foster eller födda lamm. Varje gång djuren byter grupp kommer de att behöva markera sin rang och det är därför lämpligt att inte göra alltför många omgrupperingar. Att ha djuren i större flockar som man sedan delar på ger mindre stress för fåren och leder till att de inte behöver bråka lika mycket. Baggar utgör ett extremfall eftersom de har betydligt starkare drift att markera sin rang, och de bör definitivt inte grupperas om alltför ofta. Att släppa in en bagge efter betäckning eller klippning i en gemensamhetsbox leder till extremt mycket stridigheter eftersom dofterna kommer att göra honom mycket utsatt. Baggar som kan dofta brunstiga eller nylammade tackor är också oerhört mycket mera stressade och slåss därför mera under dessa perioder. För att minska stressen för dem bör man hålla dem i ett annat utrymme om det är möjligt. För att minska skadorna på baggarna bör utrymmet i boxen minimeras tills rangordningen etablerats. Slåss baggarna mycket kan det vara idé att skilja på dem, eftersom de kan stånga ihjäl varandra.
Klippning av ull
Genom många års domesticering har man avlat fram djur som inte längre fäller ullen naturligt och man måste därför klippa av den. Klippningen måste läggas på en tidpunkt då den är optimal för djuret, och det innebär inte alltid att det kan ske då det är optimalt för ullkvalitén. Kan man klippa djuret före betäckningen och före lamningen är det mycket bra för avkastningen. Under vinterhalvåret blir ullen tätare och mera värmeisolerande genom att bottenullen växer mera än täckhåren. Tillsammans med ullfettet isolerar detta mycket väl mot kyla och det är samtidigt en svårklippt ull att klippa genom.
Figur 2.2. Klippning av ett får.
Inför klippningen av ullen bör djur med diarré avskiljas eftersom de annars kommer att smutsa ner de andra. Området djuren står på bör vara gödseldränerande, exempelvis träspalt. Djuren bör stå i en ganska trång box med plats för ett par får per klippare, och påfyllning ske genom att de väntande djuren i drivningsgången vill in i boxen. Antalet djur som står i drivningsgången i väntan på att bli klippta ska inte vara så många att de får stå där så länge att de behöver lägga sig ner. Det innebär att antalet dräktiga tackor måste vara färre än icke dräktiga tackor, eftersom dessa inte orkar stå lika länge. Boxdörren in till djuren bör vara försedd med en självstängande fjäderanordning och när djuret lagts ner av klipparen bör det enkelt kunna tas ut ur boxen in på klipplatsen med minimalt arbete.
Platsen som är mellan fåren och klipplatsen bör bestå av ett träribbat golv med 10-gradig lutning mot klipplatsen för att minimera kraften för att ta fram djuret. Spaltgolv med 45 mm breda stavar och 15 mm breda öppningar leder bort smuts samtidigt som det är bra att gå och hantera djur på.
För att göra ett smidigt flöde har man djuren i grupper, där man i förväg skiljt ifrån dem med dåliga magar, olika färg på ullen samt sorterat lamm och tackor. Man klipper djuren med värdefullast ull först, dvs. lammen och de med ljusast ull, för att inte blanda in mörka strån i vit ull. Allra sist klipper man tackor med diarré. Klipplatsen, ullen och klipparen blir smutsig när dessa djur klipps.
Det blir renare under klippningen, i uppsamlingsfållan och i drivningsrännan om djuren klipps på fastande mage. Djurens intresse för att efter klippningen återvända till boxen är också större om de är hungriga. Komforten för fåren, speciellt de högdräktiga ökar också om inte våmmen är fylld, eftersom klippningsmomentet innebär att djuren ”trycks ihop” lite.
Efter klippningen bör man kunna släppa iväg djuret mot ett utrymme som leder dem till en utfodringsplats. Grinden dit bör vara enkel att öppna, eller helt enkelt bestå av en backventil i en öppning strax intill klipplatsen. För att underlätta för ullinsamlandet bör klipplatsen vara lite upphöjd så att ullen kan samlas in utan att böja på ryggen. Underlaget bör vara halkskyddat och lite fjädrande, gärna av trä eller klätt med masonit.
Klövklippning
Beroende på foderstat, underlag och genetisk disposition, växer klövarna olika fort. På de flesta får måste dock klövarna klippas minst en gång årligen. Nyklippta klövar är skarpa i kanterna, och det är bra om momentet inte utförs i direkt anslutning till lamningen, då lammen kan bli skadade av de skarpa kanterna när tackan sparkar på dem med frambenen för att resa på dem.
Horntillväxten i klövarna sker kontinuerligt, men hastigheten förändras. Vid kraftig nötning ökar tillväxten, liksom vid sjukdomar och hög näringstillförsel. Djur som betar på områden med mycket sten och annat som ger stort slitage kan nöta ner hornet väldigt väl under betessäsongen. Tackor som används inom vårlammsproduktion har ofta en lång stallperiod på ströbädd, hög näringsförsörjning och sliter därmed inte så mycket på sina klövar. Dessa kan behöva klippas två gånger årligen. Förväxta klövar ger en felaktig ställning på klöven och leder till obehag för djuret. Främst är det horn som växer in över sulan och bildar en ficka där gödselrester samlas, och det blir en ”bulle” som djuret går på. Dessutom blir tån för lång och detta inverkar på fårets fotvinkel. I en undersökning vid SLU visade det sig att nära 70 % av fåren i normalslakten fick någon form av anmärkning på klövhälsan. Av dessa hade mer än 40 % förvuxna klövar.
För att inte smutsa ner ullen är det bra om momentet utförs efter att ullen är avklippt. Om djuren kan drivas in i en tackvändare underlättas klövklippningen rejält. Vid en arbetsmiljöundersökning vid SLU var det många som angav att just klövklippning var arbetsamt.
Att nöta på klövarna genom att frekvent driva fåren på kompositspalt, betonggolv, asfalt eller liknande kan minska behovet av klövklippning. Ett förslag på praktisk lösning av drivningsgång med kompositspalt finns i ritningarna och beskrivningarna under fliken Planlösningar.
Sjukdomsbehandling
För att kunna hålla djuren rena även i de hanteringsfållor man har dem i inför vaccinationer, avmaskning och liknade, behöver man ett gödseldränerat golv, eller en välströdd yta. Enskilda djur ställs ofta i ensamboxar, med eller utan sina lamm. Där får de ofta sitt foder i foderhäckar som hängs på grinden eller på väggen ovanför dem. Eftersom fodret då är ovanför djuren kommer de att dra ner fodret på sig och ner på golvet. Torrt hö har inte riktigt samma negativa inverkan på liggytan som blött ensilage, men det blir en ganska stor andel av boxgolvet som påverkas av fodret. Minst spill blir det om djuren måste sticka ut huvudet för att komma åt foder och vatten. Tackor som isolerats från övriga flocken pga mastit (juverinflammation) läcker ut mjölk som innehåller bakterier. Innan samma utrymme används till annan tacka bör utgödsling göras av ströbädden för att förhindra smittspridning.