Strategi för utökning
När man utökar sin besättning är det viktigt att
man funderar över vad man vill prestera med sin produktion. Har man djuren som
hobbydjur är inte avkastningen lika viktig som att djuren är lätta att hantera.
För den som har för avsikt att få maximal avkastning från sina djur är det av
stor vikt att djuren som sätts in i besättningen uppfyller de krav man har. I
avelssammanhang är det svårare att ha stora framgångar om man satsar på många
saker samtidigt. Likaså är det svårt att avancera avelsmässigt om man startar
med djur som saknar eller har lite inslag av det önskade målet.
Djur som finns kvar i sin födelsebesättning presterar bättre än djur som
förflyttats. Risken för sjukdomar ökar då djuren utsätts för många och nya
smittor samtidigt, vilket det är störst risk för vid nya djurkontakter. Stressen
i samband med förflyttningen och införlivandet i nya grupper påverkar negativt. Kan man välja att köpa lamm med sin
moder blir omställningen inte alls lika stor som om lammen skiljs från och säljs
som en ungtackgrupp. Bagglamm som blivit könsmogna blir inte lika lättstressade
eftersom de normalt letar upp en grupp tackor att bli ledare för
efter ett tag.
Ekonomer brukar alltid råda dem som ska bygga ett nytt stall att komma upp i
full produktion så snabbt som möjligt för att täcka kostnaderna för
investeringen. De tar dock ingen som helst hänsyn till vad ett sjukdomsutbrott
innebär i avbräck för en ny besättning. För den oerfarne är det också bättre att
växa långsammare om kunskap inte finns av större produktion. För den som redan
haft en besättning av samma storlek som den tilltänkta, och med samma ras är det
bättre att öka upp antalet djur snabbare. Att noga göra överväganden mellan
fördelar och nackdelar och kombinera inköp med kontakt med veterinärer, gärna
inom fårhälsovården, ger bättre överblick över vilken strategi man bör använda.
Eftersom risken för smittor ökar drastiskt med införandet av nya djur är det
oftast mycket bättre att satsa på att införa nytt avelsmaterial via
baggen/baggarna istället för att köpa in tackor/tacklamm. Det innebär då att
varje bagge ska uppfylla många krav för att passa i den besättning man redan
har, speciellt om den är väldigt heterogen.
Det finns tre bra scenarion för utökning:
1.
Inköp av riktigt bra avelsdjur, gärna av olika ålder, från flera besättningar.
Störst risk för smittoöverföring, men om alla sätts i karantän och inköpet sker
under sommarperioden så att tackorna hinner acklimatiseras till den nya
besättningen utomhus blir störningarna minst. Fördelar: Mycket
bra start av bra djur med de önskade egenskaperna. Snabb etablering av större
besättning. Kan vara enkelt att hantera varje enskilt djurs smittskydd genom att
det blir få djur åt gången som ska klippas, fotbadas, avmaskas, avlusas och
sättas i karantän. Nackdelar: Tidsödande att sortera fram bra
avelsdjur både på
papper och i verkligheten. Dyrt med frakt om man hittar få individer på flera
platser.
2.
Inköp av riktigt bra avelsdjur från en eller ett fåtal besättningar. Dessa
uppförökas sedan genom att nästan alla tacklamm rekryteras. Uppförökningstakten
blir då ganska snabb, om inget ovanligt händer (Se tabell 3.5). Vill man öka upp
antalet bra rekryterade djur kan man köpa upp livdjur från samma gård två eller
tre år i rad. Fördelar: Lägre fraktkostnad per djur.
Tidseffektivt då livdjuren kan behandlas ganska effektivt. Mindre
smittorisköverföring. Nackdelar: Kan vara svårt att köpa in
väldigt många livdjur av olika åldrar vilket innebär att det ofta blir
endast ungtackor. Dessa är mer krävande vid lamningen, och det blir
färre uppfödda lamm per tacka vid första lamningen.
3.
Inköp av en hel besättning där man upphör med produktionen helt.
Fördelar: Åldersblandad besättning ger mindre störningar vid lamningen.
Mycket lite smittspridningsrisk. Man flyttar över den gamla besättningen med
sina sjukdomar till ny plats, och det blir ofta ganska liten stress för djuren
då de får umgås med samma individer före och efter flytten. Nya rutiner lärs
snabbt in av äldre djur som är mera mottagliga än unga djur. Låga fraktkostnader
per djur. Ingen karantän behövs om det inte finns andra djur på gården, eftersom
hela gården fungerar som en karantän. Enkelt att ta hand om alla
smittspridningsbegränsande åtgärder samtidigt. Nackdelar:
Ovanligt att det säljs besättningar som passar fullt ut med avseende på
djurantal, avelsmål, ras och liknande. Kan bli många djur som ska fotbadas
samtidigt eller liknande, och det kräver en del resurser. Görs detta under
betessäsongens start kan man använda utomhusplats och undvika att återkomma till
platsen under den sommaren.
Tabell 3.5. Uppförökning av tio inköpta tacklamm. Från och med år 4 beräknas 15 % av
tackorna utgå ur besättningen (dödsfall och slakt). Rekryteringen beräknas vara
40 % av lammen
1) Avser samtliga uppfödda lamm, även bagglamm
Ungtackor
Tackor
Uppfödda lamm1)
Rekryterade lamm
Utslaktning
I besättningen
År 1
102)
0
15
8
1
17
År 2
8
93)
12+17=29
12
2
27
År 3
12
15
18+28=46
18
2
43
År 4
18
25
27+47=74
29
6
66
År 5
29
37
43+70=113
45
10
101
År 6
45
56
67+106=173
69
15
155
2) Inköpta från samma gård och som första året föder upp 1,5 lamm i genomsnitt
3) Beräknas föda upp 1,9 lamm i genomsnitt