Strategi för utökning

När man utökar sin besättning är det viktigt att man funderar över vad man vill prestera med sin produktion. Har man djuren som hobbydjur är inte avkastningen lika viktig som att djuren är lätta att hantera.

För den som har för avsikt att få maximal avkastning från sina djur är det av stor vikt att djuren som sätts in i besättningen uppfyller de krav man har. I avelssammanhang är det svårare att ha stora framgångar om man satsar på många saker samtidigt. Likaså är det svårt att avancera avelsmässigt om man startar med djur som saknar eller har lite inslag av det önskade målet.

Djur som finns kvar i sin födelsebesättning presterar bättre än djur som förflyttats. Risken för sjukdomar ökar då djuren utsätts för många och nya smittor samtidigt, vilket det är störst risk för vid nya djurkontakter. Stressen i samband med förflyttningen och införlivandet i nya grupper påverkar negativt. Kan man välja att köpa lamm med sin moder blir omställningen inte alls lika stor som om lammen skiljs från och säljs som en ungtackgrupp. Bagglamm som blivit könsmogna blir inte lika lättstressade eftersom de normalt letar upp en grupp tackor att bli ledare för efter ett tag.

Ekonomer brukar alltid råda dem som ska bygga ett nytt stall att komma upp i full produktion så snabbt som möjligt för att täcka kostnaderna för investeringen. De tar dock ingen som helst hänsyn till vad ett sjukdomsutbrott innebär i avbräck för en ny besättning. För den oerfarne är det också bättre att växa långsammare om kunskap inte finns av större produktion. För den som redan haft en besättning av samma storlek som den tilltänkta, och med samma ras är det bättre att öka upp antalet djur snabbare. Att noga göra överväganden mellan fördelar och nackdelar och kombinera inköp med kontakt med veterinärer, gärna inom fårhälsovården, ger bättre överblick över vilken strategi man bör använda.

Eftersom risken för smittor ökar drastiskt med införandet av nya djur är det oftast mycket bättre att satsa på att införa nytt avelsmaterial via baggen/baggarna istället för att köpa in tackor/tacklamm. Det innebär då att varje bagge ska uppfylla många krav för att passa i den besättning man redan har, speciellt om den är väldigt heterogen.

Det finns tre bra scenarion för utökning:

1.
Inköp av riktigt bra avelsdjur, gärna av olika ålder, från flera besättningar. Störst risk för smittoöverföring, men om alla sätts i karantän och inköpet sker under sommarperioden så att tackorna hinner acklimatiseras till den nya besättningen utomhus blir störningarna minst. Fördelar: Mycket bra start av bra djur med de önskade egenskaperna. Snabb etablering av större besättning. Kan vara enkelt att hantera varje enskilt djurs smittskydd genom att det blir få djur åt gången som ska klippas, fotbadas, avmaskas, avlusas och sättas i karantän. Nackdelar: Tidsödande att sortera fram bra avelsdjur både på papper och i verkligheten. Dyrt med frakt om man hittar få individer på flera platser.

2.
Inköp av riktigt bra avelsdjur från en eller ett fåtal besättningar. Dessa uppförökas sedan genom att nästan alla tacklamm rekryteras. Uppförökningstakten blir då ganska snabb, om inget ovanligt händer (Se tabell 3.5). Vill man öka upp antalet bra rekryterade djur kan man köpa upp livdjur från samma gård två eller tre år i rad. Fördelar: Lägre fraktkostnad per djur. Tidseffektivt då livdjuren kan behandlas ganska effektivt. Mindre smittorisköverföring. Nackdelar: Kan vara svårt att köpa in väldigt många livdjur av olika åldrar vilket innebär att det ofta blir endast ungtackor. Dessa är mer krävande vid lamningen, och det blir färre uppfödda lamm per tacka vid första lamningen.

3.
Inköp av en hel besättning där man upphör med produktionen helt. Fördelar: Åldersblandad besättning ger mindre störningar vid lamningen. Mycket lite smittspridningsrisk. Man flyttar över den gamla besättningen med sina sjukdomar till ny plats, och det blir ofta ganska liten stress för djuren då de får umgås med samma individer före och efter flytten. Nya rutiner lärs snabbt in av äldre djur som är mera mottagliga än unga djur. Låga fraktkostnader per djur. Ingen karantän behövs om det inte finns andra djur på gården, eftersom hela gården fungerar som en karantän. Enkelt att ta hand om alla smittspridningsbegränsande åtgärder samtidigt. Nackdelar: Ovanligt att det säljs besättningar som passar fullt ut med avseende på djurantal, avelsmål, ras och liknande. Kan bli många djur som ska fotbadas samtidigt eller liknande, och det kräver en del resurser. Görs detta under betessäsongens start kan man använda utomhusplats och undvika att återkomma till platsen under den sommaren.

Tabell 3.5. Uppförökning av tio inköpta tacklamm. Från och med år 4 beräknas 15 % av tackorna utgå ur besättningen (dödsfall och slakt). Rekryteringen beräknas vara 40 % av lammen