Vattenåtgången till en tacka styrs till största del av det foder hon äter, och om hon är digivande. Med ett torrt grovfoder, hög kraftfoderandel och ett par diande lamm åtgår det upp till 15 liter vatten per dag för en tacka inomhus i normal temperatur. Att lösa vattenförsörjningen är därför viktigt i alla produktionsinriktningar. Störst krav på vattentillgång ställs i vårlammsproduktionen, då tackorna behöver producera mycket mjölk för att uppnå hög daglig tillväxt hos lammen. De äter då stora mängder kraftfoder som gör dem törstiga. Lammen kommer dessutom ganska snabbt att själva behöva dricka stora mängder vatten och systemen måste därför fungera även för dem.
I oisolerade byggnader är det viktigt att se till att vattnet inte fryser under vintern. Detta kan lösas med ett cirkulerande varmvattensystem eller med eluppvärmda vattenkoppar. Med ett cirkulerande vattensystem värms vattnet upp med ett värmeaggregat och pumpas runt med en cirkulationspump. En termostat reglerar så att vattnet håller sig över fryspunkten. Till detta system kopplas vanligen fasta flottörvattenkoppar. Vattnet i koppen hålls frostfritt av det cirkulerande vattnet. Man bör isolera vattenslangarna för att minska risken för att vattnet fryser. Den extra kostnaden som isoleringen medför uppvägs av inbesparade elkostnader. Ett system med eluppvärmda vattenkoppar kan utföras med vattenledningar nedgrävda till frostfritt djup där den eluppvärmda koppen placeras i ett betongrör med isolering som grävs ner till vattenledningen. Alternativt placeras en värmekabel i en isolerad vattenledning vilket gör att varken den eller den eluppvärmda vattenkoppen behöver grävas ned. Även kombinationen cirkulerande vattensystem och eluppvärmda vattenkoppar med rörventil förekommer. En fördel med värmekabel i vattenledningen är att vattnet tinar efter ett elavbrott. Samtliga installationer måste göras av behörig elektriker.
Figur 4.9. Flottörvattenkopp med
cirkulerande vattensystem.
Figur 4.10. Exempel på eluppvärmda vatten-
koppar med nedgrävda vattenledningar.
Fåren bör få dricka från en synlig vattenyta bl a för att lammen då snabbt lär sig att hitta till vattnet. I länder med spaltgolv kan vattennipplar vara ett alternativ, men i en ströbädd ger de alltför mycket spill för att bädden ska kunna hållas torr. Det tar dessutom längre tid för lammen att lära sig dricka ur nipplar.
Ovansidan på vattenkoppen bör vara ca 0,5 m från golvytan för vuxna tackor och knappt hälften så högt för lamm. Men eftersom ströbädden växer så kommer detta avstånd inte att vara konstant och det är därför bra om man kan höja och sänka vattenkopparna, alternativt ha ett trappsteg eller liknande för djuren att kliva på innan ströbädden har växt till sig.
Figur 4.11. Exempel på trätrappa vid vattenkopp.
Vattenkvaliteten är mycket viktig för både tackor och lamm. Om kvaliteten är dålig kommer djuren att vägra dricka, eller dricka i för små mängder. Då minskar mjölkmängden snabbt hos digivande tackor, aptiten och fodersmältningen försämras, och baggar och bagglamm med tillgång till kraftfoder riskerar att få urinsten. Det är därför viktigt att ha livsmedelskvalitet på vattnet hela vägen fram till djuren. Många vattenkoppar är svåra att göra rena. För att undvika att få smuts i vattnet är det därför lämpligt med någon form av avskärmning framför koppen. Om koppen monteras svagt lutande in emot boxen samlas det mindre foderrester under flottören, och vattnet håller sig fräscht längre tid. Det bör finnas möjlighet att stänga av vattnet till vattenkopparna under perioder då inga djur vistas i byggnaden, exempelvis under betesperioden. Dessutom bör man tömma ledningar och vattenkoppar under denna period. När systemet varit stillastående en tid måste rören genomspolas innan vattnet är användbart igen.
Figur 4.12. Exempel på avskärmning framför
vattenkopp.
Om det åtgår för mycket vatten, exempelvis om en slang går sönder eller någon flottör hänger sig i fel läge eller liknande, så kan vattenfelsbrytare vara till stor nytta.
En enklare typ av vattenförsörjning är kar som fylls med vatten en eller flera gånger per dag. Förutom att det är svårt att hålla frostfritt och att påfyllningen tar lång tid, finns också risk för dålig hygien och att lamm kan hamna i vattnet utan möjlighet att ta sig upp.
Det finns elektriskt uppvärmda plastkar som kan fyllas med vattenslang och placeras i kall omgivning. Man bör dock beakta det faktum att dessa kar är försedda med elkablar som måste skyddas från gnagare och nyfikna lamm.
I Norge förekommer system där vattnet distribueras via rör som fästs på boxväggarna. I dessa rör finns med jämna mellanrum utsågade små hål som tackorna kan dricka ur. Vattennivån hålls jämn med en flottör. På detta sätt kan man också lösa problemen med vattenförsörjning till tackor i lamningsboxar, då ett rör kan försörja djur längs hela rörets längd, oavsett boxtyp. Denna lösning rekommenderas i exemplen för vårlamm i isolerad byggnad som beskrivs under fliken Planlösningar.
Figur 4.13. Vattenrör med flottör enligt norsk modell