Foderhantering

Distribution av grov- och fullfoder

I takt med att fårbesättningarna ökar i storlek, ökar också kravet på mekanisering av utfodringen för att undvika tunga manuella arbetsmoment. Att ge fodret mixat som fullfoder ger inte bara en rationell foderhantering utan säkerställer också att enskilda tackor inte får i sig för mycket kraftfoder. Erfarenheter visar att stressen vid utfodring nästan helt kan reduceras vid utfodring med mixat foder, och det upplevs ofta som mycket mer behagligt och rofyllt att utfodra. Tackorna kan själva välja när de vill äta, vilket gör att de kan göra det då det passar deras dygnsrytm. Mixat foder passar bäst till längsgående foderbord av olika typer, eller där man kan fördela fodret ut till djuren ut i boxarna med hjälp av transportörer av olika former.


Figur 4.16. Mixervagn som fyller på bandfoderbord.


Fodret blandas i mixervagn eller på ett elektriskt stationärt mixerbord. Ensilage som ska blandas in på ett mixerbord måste dessförinnan snittas eller vara exakthackat vid inläggning. Mixervagnen kan köras till eller på foderbordet med hjälp av traktor, medan mixerbordet behöver kombineras med någon form av transportör till foderbordet, exempelvis en rälshängd vagn. Utmatningen av foder bör göras åt sidorna för att slippa flytta på fodret manuellt. Byggnadens konstruktion måste också hålla för en rälshängd vagn. Ett alternativ är att komplettera med en stålkonstruktion som rälsen monteras i.

En mixervagn behöver oftast inte passas efter att den fyllts på med det foder som ska mixas, men kräver en manuell arbetsinsats då man kör ut fodret. Man måste se till att det finns tillräcklig plats för att vända maskin och traktor, inomhus eller utomhus. Kostnaden för byggnaden blir lägre om vändplatsen kan vara utanför. Den måste dock vara hårdgjord och hållas fri från snö. Körvägarna för traktor och mixervagn bör planeras så att maskinernas hjul inte smutsas ner, eftersom de ska köras uppe på foderbordet/-en. Om däcken kan bli smutsiga bör man använda en längre transportör från vagnen för att distribuera fodret till fårens ätplats. Smutsiga däck på ett foderbord förstör snabbt fodret.

Det är viktigt att tänka på att de stegar och plattformar som finns på mixervagnarna visserligen gör hanteringen lättare, men också ökar tillgängligheten för nyfikna barn och husdjur.

Traktorkapaciteten behöver vara minst 60 kW för att klara av att processa fodret i en mixervagn. Då det kan ta runt 45 minuter att blanda fodret per mixning, kan det många gånger vara enklare att ha en traktor kopplad hela tiden, än att koppla bort den efter varje mixning. Det finns dock möjlighet att köpa en vagn med eget dieselaggregat, som gör det möjligt att använda samma traktor som lastare och dragare. Den extra kostnaden för detta självgående verk kan kanske motiveras av att det kan frigöra eller minska behovet av ytterligare en maskin på gården.

En rälshängd vagn kombinerat med stationär mixer är billigare än en mixervagn, men det är fortfarande en ganska dyr investering. Konsumtionen av grovfoder ökar vid användning av fullfoder eftersom finfördelningen gör att djuren inte kan sortera ut de smakligare delarna, och således minskar behovet av kraftfoder. Får är extremt bra på att välja de spädaste delarna av grovfodret och därför bör deras mix vara välblandad. För att få blandningen homogen och minska möjligheten till separation av foderpartiklarna bör fodret ha en ts-halt kring 35-40 %. Det innebär att man antingen måste ha ett relativt blött ensilage eller eventuellt tillsätta vatten eller melass i blandningen på ett effektivt sätt. Melass gör dock att fodret blir kladdigt och kan fastna i fårens ull. Med inblandning av vatten i mixen krävs att vagnen kan förvaras frostfritt och att vattnet tappas upp i vagnen från ett mellanlager för att inte ta alltför lång tid i anspråk vid påfyllningen.

Det vanligaste sättet att tilldela grovfoder är genom att sätta in ensilage i foderhäckar inne i boxarna med hjälp av en lastmaskin eller en minilastare. Inne i boxen kan djuren sedan äta fritt tills allt foder är uppätet. Arbetsmässigt är detta en tilltalande lösning då det ofta går ganska snabbt att sätta in ensilagebalar, och de räcker ofta ett par dagar. En nackdel är att man måste passa på att sätta dit en bal då den gamla är slut. Om det är tomt så länge att fåren hinner blir hungriga, blir det lätt trängsel runt foderhäcken. Genom att sätta upp lösa grindar en bit framför häcken kan hålla borta tackorna tills man kört bort lastmaskinen. Därefter kan grindarna tas bort och ge tillgång till alla foderplatserna samtidigt. Utfodras djuren i fri tillgång av grovfodret behövs bara 10 cm ätutrymme per tacka i cirkulära foderhäckar, och 17 cm i raka häckar.

Grovfoder i fri tillgång kan också ges med hjälp av en upprullare. Denna kan vara monterad på en minilastare och på så sätt rulla upp grovfodret in i en foderhäck inne i boxen. Med en stationär upprullare krävs en transport av fodret till djuren. Denna kan ske med hjälp av att fodret rullas upp på ett bandfoderbord, eller upp i en rälshängd vagn, eller helt enkelt till en vagn som körs ut till foderbordet och fördelas manuellt där.

Lagring och distribution av kraftfoder

Mängden kraftfoder som åtgår på en fårgård varierar mycket kraftigt. Variationerna beror på många faktorer såsom; produktionsform, uppfödningsintensitet djurstorlek, raser, antal uppfödda lamm per tacka, foderkvalitéer med mera.

I vårlammsbesättningar används stora mängder kraftfoder, både till tackorna och till lammen. Inom höstlammsproduktionen är det inte lika stora mängder eftersom betet är tänkt som huvudnäringskälla. Det är dock inte ovanligt att även dessa tackor får en liten mängd kraftfoder före betessläppet, och att en del av de mindre slaktlammen utfodras lite innan de slaktas. Inom vårlammsproduktionen är det som sagt större mängder kraftfoder som ges dagligen, och denna giva varar inte sällan under större delen av stallperioden. Därför känns det ofta mer ekonomiskt försvarbart att mekanisera till vårlamm än till höstlamm.

Givans storlek til vårlamm baseras på intensiteten inom produktionen och på vilken typ av foder som ges, och vad det ska komplettera för sorts grovfoder. Som ett riktvärde kan anges till 1 - 2 kg kraftfoder per tacka och dag, gärna fördelat på minst två mål. Vårlammen brukar ges helt fri tillgång fram till slakt, dvs. i drygt tre månader. Under denna tid åtgår ca 45 kg per lamm och ca 100 kg per tacka. Med 400 tackor i vårlammsproduktion innebär detta drygt 34 ton lammfoder och ca 40 ton tackfoder.
 
Hållbarheten inköpt pelleterat kraftfoder är ca 3 månader i silon, och denna tid kan förkortas om silon inte är ren mellan säsongerna eller om den står i solen. Det bästa är om man kan beställa hem foder vid så få tillfällen som möjligt för att få lägre foderpriser. För vissa andra fodermedel, exempelvis sådana med hög fetthalt, är hållbarheten betydligt kortare eftersom fetterna kan härskna.

Att mekanisera kraftfoderhanteringen är av stor vikt, inte bara för de stora mängderna, utan också för att minska stressen i stallet vid tilldelningen. Ett sätt att mekanisera tilldelningen till tackorna är genom att ha transpondrar på dem och styra fodertilldelningen via en datorenhet. Genom denna teknik ges djuren en liten kraftfodermängd vid flera mål under dagen, något som gynnar våmmen. Eftersom varje tacka väljer att äta då hon är hungrig fungerar det utmärkt efter lamningen med att tackan lämnar sina lamm då de vilar, och då hon ätit återkommer hon till dem. Genom den minskade stressen kommer ljudnivån att vara mycket låg med denna typ av utfodringssystem, och det är få lamm som tappar bort sin tacka. För djurägaren finns även en sjukdomsindikator i detta system då en sjuk tacka normalt äter mindre eller matvägrar. Detsamma gäller för tackor strax före förlossningen. Automaterna kan ställas in på individuella fodergivor, och minska överutfodring. De flesta automater som finns på marknaden idag är gjorda för nöt eller gris, och därför är själva tillförseln inte alltid utformad på bästa sätt. Ett bra system är om tackorna får gå upp på en ramp, gärna någon form av metallnät som sliter på klövarna. Gången ska vara lutande uppåt för att minska trängsel och dessutom inte bredare än en tacka. Att luta sidorna vid rampen som i en drivningsgång är bra eftersom högdräktiga tackor då får plats med magen samtidigt som det är smalt nog för att undvika att två tackor kommer fram samtidigt.

När tackan ätit bör det finnas en öppningsbar grind, vid sidan om foderkrubban som hon kan hoppa ut genom ner till ströbädden. Höjden tackan ska hoppa bör inte vara för hög för att undvika skador på tackor och lamm, men tillräcklig för att inte tackor ska försöka smita upp denna väg. För att identifieras i automaten kan man välja att sätta på ett halsband med elektronisk signal i, eller ha ett elektroniskt öronmärke. Öronmärkena finns idag att köpa på samma ställen som tillverkar de ”vanliga” märkena, men man får kolla att systemet är kompatibelt med den utrustning man ska använda det till. Prismässigt är det stor skillnad mellan halsband som kostar ett par hundra kronor, och öronmärket som kostar några kronor.

Till lammen kan man mekanisera på flera sätt. Om man ställer in foderkoner inne i boxen kan dessa fyllas med hjälp av en minilastare med foderskruv, eller med en upphängd foderskruv via taket. Med en foderskruv direkt från silon kan man minska både damm och arbetsinsats rejält, speciellt om det sätts in givare som själv startar foderframmatningen då nivån sjunkit i foderkonerna. Fyllning med minilastare innebär att konerna behöver ställas inom räckhåll för foderlådan, vilket ofta innebär max 2 meter från det körbara området.