C under
vintern (se avsnittet ”klimatisering”). Även om man bygger oisolerat behövs ofta en
isolerad avdelning för att ta hand om napplamm och sjuka djur.
Oisolerad byggnad
Oisolerade lantbruksbyggnader har oftast väggar av träpanel eller plåt. De kan
också bestå av murblock eller betongelement. Taken har ofta en beklädnad av
fibercement eller plåt, och är oisolerade eller har en tunn isolering för att
motverka kondensrisk och för att minska uppvärmningen pga solstrålning under
varma dagar. En oisolerad byggnad kan antingen vara öppen eller sluten.
Öppen byggnad
Den vanligaste typen av öppen byggnad har tre väggar och en öppen långsida.
Byggnader med en öppen långsida bör placeras så att långsidan med väggbeklädnad
skyddar mot den värsta vinden under vintern
och med den öppna sidan så att
solstrålningen under en del av dagen värmer och torkar upp i stallet. Långsidan
med väggbeklädnad bör ha ca 0,1 m öppning längs takfoten för att minska risken
för att snö fyker in i byggnaden.
Figur 4.18. Två exempel på öppen byggnad med takstolar respektive takbalkar på
stolpar.
En öppen byggnad har en enkel konstruktion. Ofta är hela byggnaden inredd med
boxar för djuren medan transport av foder och strö sköts utanför byggnaden.
Transportytor utanför byggnaden måste vara hårdgjorda för att inte bli uppkörda.
Ytan utanför den öppna långsidan kan också vara under tak för att förhindra att
nederbörd hamnar på foderbordet. Den öppna byggnaden har lägre
investeringskostnad jämfört med en sluten byggnad med fyra väggar och tak.
Sluten byggnad
Den vanligaste varianten på sluten byggnad är en hallbyggnad. Hallbyggnaden
utformas med ram- eller bågkonstruktion och har därmed en fri volym ända upp
till nocken vilket gör att den är flexibel och kan anpassas till olika
inhysningssystem och planlösningar. Den kan också lätt anpassas till en annan
produktion.
|
|
Figur 4.19. Exempel på hallbyggnad med ramkonstruktion.
En sluten oisolerad byggnad kan även konstrueras med takstolar eller takbalkar
på stolpar. Byggnadens spännvidd och funktion avgör val av stomsystem vilket
även påverkar byggkostnaden. Oisolerade
byggnader byggs för naturlig ventilation med nocköppning samt vindnät eller
glespanel längs väggarna. Även perforerad plåt förekommer.
|
|
Figur 4.20. Exempel på hallbyggnader med takstolar på stolpar.
Alla varianter av planlösningar går att anpassa till en sluten oisolerad
byggnad; längsgående foderbord, tvärställda foderbord och utfodring i boxen (se
"Planlösning"). Lösningar med längsgående foderkrubbor med
utfodring utifrån är ett alternativ för att minska byggnadsarean och reducera
byggkostnaden. För breda byggnader med takstolar eller takbalkar på stolpar är
det viktigt att anpassa planlösningen till stolparnas placering.
Bågväxthus
Bågväxthus är en variant av oisolerad byggnad med enkel bågkonstruktion täckt
med en ljusgenomsläpplig plastfolie (se bild 4.21). Växthusen är frostfria under
dagtid de flesta vinterdagar i södra Sverige vilket gör att de upplevs som
mycket behagliga att arbeta i. Ljuset är också bra då en del solljus släpps
igenom plastfolien. Under varma och soliga dagar kan det emellertid bli mycket
varmt i bågväxthus. Någon form av solskydd som läggs över plasten kan minska
problemet.
Ett bågväxthus är ofta inte bredare än 9 m. Höjden är ca 4 m. Bågkonstruktionen
är av lättmetall som i vissa hus stöds av pelare inne i byggnaden. Bågväxthus
har begränsad flexibilitet både i val av planlösning och av hanterings- och
fördelningssystem för foder och strö, bl.a. pga. att man bara kan ha ingångar
vid kortändarna. En vanlig planlösning är ett centralt placerat foderbord för
manuell kraftfodertilldelning. Bågväxthus är billiga att bygga och livslängden
är ca 20-25 år. Plastfolien är ömtålig och måste skyddas från
skador. Den behöver bytas ungefär vart åttonde år. Plasten ska vara brandklassad
enligt djurskyddsföreskrifterna.
|
|
Figur 4.21. Bågväxthus täckta med plastfolie.
I USA finns enkla bågkonstruktioner (s.k. hoop barn) med större spännvidd. De är beklädda med tjock plastväv. Tilluften släpps in i reglerbara
öppningar på övre delen av långsidorna, medan frånluften går ut via små
ventilationstrummor i taket. Takhöjden är ca 8 m mitt i byggnaden, dvs. betydligt högre än i de
bågväxthus som säljs i Sverige.
|
|
Figur 4.22. Exempel på bågkonstruktion ("Hoop barn") för lammproduktion i
Illinois, USA.
Isolerad byggnad
En isolerad byggnad är ett alternativ för den som bygger för vårlammsproduktion,
eller för den som har en befintlig isolerad byggnad som kan byggas om till
fårstall.
Tillgång till ett isolerat och uppvärmt utrymme behövs för behandling av sjuka
djur och napplamm för alla produktionsformer. Nybyggnadskostnaden för ett
isolerat byggnadsskal är högre än för ett oisolerat.
Närmiljön de första dygnen för ett lamm är viktig för dess överlevnad. I
oisolerade byggnader kan närmiljön vara sämre för nyfödda lamm under
vinterförhållanden. Om närmiljön är kall och dragig
blir dödligheten större bland de nyfödda lammen. I viss mån
kan detta kompenseras av att man passar lamningarna noggrannare och lägger
längre arbetstid för att hjälpa de lamm som behöver det. Om man
väljer att bygga isolerat eller oisolerat beror alltså på hur man ser på värdet
av sin arbetsinsats och var man bor i landet.
Väggar och tak i en isolerad byggnad för får bör inte ha ett U-värde högre än 0.5 W/m2K. Golvet bör ha U-värde på 0,3 W/m2K och dörrar
1,0 W/m2K. Fönstren bör vara 2-glas i södra Sverige (klimatzon A och B) och
3-glas i övriga delar. Ett U-värde på ca 0,5 W/m2K motsvarar en
yttervägg med träregelkonstruktion som isoleras med 95 mm mineralull, eller en
290 mm bred lättklinkerblockvägg som är putsad på in- och utsida. Isolerade
väggar i lantbruksbyggnader utförs idag ofta av betongelement med mycket bättre
U-värde.
Stomsystem och grundläggning
Den bärande stommen i byggnader för lantbruket utformas i princip på något av
följande sätt:
Takstolar på stolpar eller bärande väggkonstruktion
Balkar upplagda på stolpar
Ramkonstruktion
Bågkonstruktion
|
|
Figur 4.23. Exempel på konstruktioner med olika stomsystem.
Takstolar på stolpar eller på bärande väggkonstruktioner används både till
oisolerade och isolerade byggnader. Fribärande fackverkstakstolar kan användas
för upp till ca 25 m bredd på byggnaden. Med en extra rad stolpar kan
fackverkstakstolar användas till ännu bredare byggnader.
Balkar upplagda på stolpar används framförallt till oisolerade byggnader.
Byggnaden kan ha stolprader endast längs långsidorna
eller extra stolprader inuti för att därigenom kunna öka byggnadens bredd.
Stolparna är tillverkade av trä (fyrkantvirke, rundvirke eller limträ) eller av
stålprofiler. Beroende på stallets bredd, var i landet byggnaden skall uppföras
och antal stolprader kan takbalkarna vara av sågat virke, rundvirke,
konstruktionsvirke tillsammans med K-plywood som låd- eller I-balk, limträ eller
stålprofil. Ett alternativ till takbalkar är att använda självbärande
högprofilplåt. Med stolprader endast längs långsidorna kan bredden på byggnaden
vara upp till ca 15 m om takbalken är en låd- eller I-balk av konstruktionsvirke
och K-plywood. Om takbalkarna tillverkas i limträ kan bredden på
byggnaden göras ännu större. Takbalken i en öppen byggnad kan vara förlängd för
att ge ett utskjutande tak där det exempelvis kan vara ett körbart foderbord. I byggnader med balkar eller
takstolar upplagda på stolpar anpassas placeringen av extra stolprader efter
planlösningen.
I en hallbyggnad består stomsystemet av ramkonstruktion er bågkonstruktion.
Ramkonstruktion används för olika byggnadsbredder men blir mer kostnadseffektiva
ju större huset är. Vid stora spännvidder ger ramkonstruktion en högre
flexibilitet än övriga lösningar eftersom det inte behövs några inre stolprader
och takhöjden är fri ända upp till nocken. Detta kan vara en stor fördel vid en
alternativ användning av byggnaden.
Grundläggningen utformas på olika sätt beroende på stomsystem. En byggnad med
bärande väggkonstruktion grundläggs med grundmur eller med kantförstyvad platta.
Stolpkonstruktioner grundläggs oftast med plintar eller genom att stolparna
gjuts ned i marken. Ramkonstruktioner och bågkonstruktioner med stor spännvidd
grundläggs på plintar.
Väggar och tak
Ytterväggen skall framförallt vara ett skydd mot nederbörd och vind men också ha
ett lågt underhållsbehov samt ett tilltalande utseende. För oisolerade byggnader
är den utvändiga väggbeklädnaden även invändig beklädnad vilket ställer
ytterligare krav på materialet, exempelvis att det ska vara lätt att göra rent
och inte ge kondens. Plåt är mindre lämpligt som beklädnad i oisolerade
djurstallar eftersom det är stor risk för kondens under vinterhalvåret.. Nedre
delen (1-1.5 m från golvnivå) av väggar i direkt kontakt med djupströbäddar kan
med fördel muras av lättklinker- eller betongblock för att klara av belastningen
från djupströbädd och djur. Alternativt användes en beständig skiva.
Yttertaket skall i huvudsak skydda mot nederbörd och tåla påverkan från främst
snö och vind men även vara så underhållsfritt som möjligt och ha ett tilltalande
utseende. På grund av risken för kondens i oisolerade djurstallar bör man
antingen välja ett tak av fibercement eller komplettera plåttaket med
kondensisolering eller kondensskydd. Fibercement har förmågan att suga upp
eventuell kondens.
Golv
Det vanligaste golvet i svenska fårhus är en djupströbädd som gödslas ut när
säsongen är slut. Under djupströbädden kan det finnas allt från grus till ett
välarmerat betonggolv. En del kommuner kräver att man har ett läckagefritt
underlag. Risken för läckage är dock ifrågasatt av många som inte upplevt att
väl skötta ströbäddar läcker.
Det är relativt dyrt att gjuta ett betonggolv. Det förekommer även att man
asfalterar golvet, vilket kan vara en billigare metod. Betonggolv har dock sina
fördelar. Inredningen kan fästas i golvet, vattenledningar kan gjutas in, man
kan göra platser för fotbad och liknande. Foderbord och annan inredning står
dessutom plant och stadigt. Ett slätt golv med golvbrunn ger också en yta som
kan hållas ren på ett enklare sätt än med packad makadam.
Enligt djurskyddsföreskrifterna är det inte tillåtet med spaltgolv över hela
golvytan till får, men det kan finnas spaltgolv om tillräcklig hel liggarea
erbjuds. Liggarean får inte underskrida 75 % av totala vistelsearean.
Spaltöppningens bredd får maximalt vara 25 mm, och staven måste vara minst 80
mm. I andra länder där man använder spaltgolv i betydligt större utsträckning
har man andra rekommendationer på proportioner mellan spaltgolv och liggarea.